Soundtracket till mitt liv hackar

Jag har inte brutit några ben ännu och inte ramlat heller. En gång råkade jag sätta mig ner, men det tycker inte jag räknas för jag grät inte ens. Så länge jag inte gråter är allt nog okej. Jag är ganska duktig på att åka skidor nu och det känns bra, för utöver det är mitt självförtroende nästintill obefintligt just nu. Jag vet inte om det är snön eller mörkret som gör det, men jag ålar mig ännu längre ner i det mörka hålet precis när jag var på väg upp över kanten. Ful, fet, värdelös, äcklig, tråkig - you name it och jag är det. Kompensationen för det är att jag är arg som tusan och känner en stark vilja att sparka på alla tanter som ramlar i liften och alla som har skidkläder som hämtade ur Sällskapsresan. Förutom detta Tomas Di Leva-liknande ordbajsande kan jag berätta att det är väldigt underbart att vara här och att vi bor i världens finaste stuga. Nu ska jag ut och leta efter nallebjörnar och renar. Ciao!